”Det gör ont när knoppar brister” är ett citat av Karin Boye ur dikten I rörelse. Det här citatet har följt med mig genom åren och slår mig nu när våren närmar sig. Jag tycker att det står för någonting som händer i coaching.

Ibland när vi växer gör det ont. Det är en fas vi måste igenom. Men hur möter vi som coacher våra klienter när de är i denna fas? Någon har dessutom lagt till ”…varför skulle annars våren tveka”. Vad behöver min klient när hon (eller han) tvekar?

För mig handlar det om att vara med min klient där hon befinner sig. Vara i processen. Lyfta fram tvekan och titta på hindret. Hoppa inte över denna fas – den försvinner inte även om vi inte låtsas om den. Använd den istället som ett sätt att komma vidare. När klienten får se och bli medveten om sitt hinder växer hon, blir starkare och kan blomma.

sAnn

Jag har gjort om ”less is more” till ”less gives more”!

Jag märker emellanåt hur vi (jag och andra) coacher konstrar till det! Jag tror att det beror på olika saker: att vi vill vara duktiga, vi vill att klienten når sitt mål och vi blir engagerade men även att vi känner att processen stannar, stagnerar eller går långsamt. Oftast handlar det om oss själva när vi konstrar till det.

Jag har kommit fram till att den bästa coachingen är när vi gör så lite som möjligt. När vi närvarande, lyssnande och icke presterande följer vår klients process.

När vi skapar ett sådant här rum för klienten att vara i och följer deras process är coaching enkelt och ger samtidigt mer till klienten. Klienten blir fri att vara i sin process!

Så prova att skippa alla verktyg och modeller och framförallt din egen agenda!

Var med din klient i processen och se vad som händer…

sAnn