”Det gör ont när knoppar brister” är ett citat av Karin Boye ur dikten I rörelse. Det här citatet har följt med mig genom åren och slår mig nu när våren närmar sig. Jag tycker att det står för någonting som händer i coaching.

Ibland när vi växer gör det ont. Det är en fas vi måste igenom. Men hur möter vi som coacher våra klienter när de är i denna fas? Någon har dessutom lagt till ”…varför skulle annars våren tveka”. Vad behöver min klient när hon (eller han) tvekar?

För mig handlar det om att vara med min klient där hon befinner sig. Vara i processen. Lyfta fram tvekan och titta på hindret. Hoppa inte över denna fas – den försvinner inte även om vi inte låtsas om den. Använd den istället som ett sätt att komma vidare. När klienten får se och bli medveten om sitt hinder växer hon, blir starkare och kan blomma.

sAnn